I vissa kretsar och till och med religioner betraktas det som en synd att låna pengar. Av någon anledning har det som lånar ut pengar setts som skurkar och de som behöver ett lån har setts som mindre värda människor. Så hur har det blivit på detta sättet? Den populära pjäsen Köpmannen i Venedig av William Shakespeare som skrev så tidigt som 1590 har onekligen gett långivaren ett ont ansikte men varför skulle det vara en synd att låna lite pengar?
Att låna pengar kommer antagligen vara nödvändigt för de allra flesta människor under någon period av livet så betyder det att vi alla är syndare? En teori till att vissa samhällen ser att låna pengar skulle vara något ont skulle kunna vara att det ”stör ordningen” på samma sätt som spel om pengar eller andra sysselsättningar där människors ekonomi kan påverkas.
Men oavsett om samhället ser låntagaren som en syndare eller inte så kommer behovet av att låna pengar alltid att finnas. Det kanske är just det som gör att låna pengar kan kvalificera sig som en klassiskt synd. För om det inte finns ett grundläggande behov skulle det ju inte vara några problem att vara ett helgon.
Related Articles
No user responded in this post