Det är inte alla, och framförallt inte lika många som förr, som anser att det är speciellt syndigt att röka eller snusa. Gör man det inte redan själv så kanske man på sin höjd anser att det är dumt, men man klandrar vanligen inte så mycket mer än så. Det hela är dock både lustigt och intressant som ett fenomen, speciellt om man ser på det hela ur ett historiskt perspektiv. Kyrkan har haft en stor och övergripande roll, och det var här som mycket kring de riktlinjer kring vad som var moraliskt acceptabelt i samhället.  Köpa snus i dagens Sverige är inget som får hela butiken att tystna eller får folk att höja på ögonbrynen. Alla former av rus har dock varit förknippade med dåligt leverne och att snusa var inget som det fina folket gjorde, även fast de absolut hade sina nöjen dem med. Att snusa var alltså inget som man gjorde synligt i de fina rummen hos de högre samhällsklasserna.

Idag ser vi annorlunda på de saker som förr betraktades som riktiga synder, att använda olika typer av tobak är något som man kan se människor använda sig av vart man än befinner sig. Skillnaden är troligtvis att man idag är något mer insatt i de risker som finns förknippade med tobak mot vad man har varit tidigare när tobaksreklamen presenterades i media utan varningstexter eller att problematiseras. Mycket har tobaken gått från en synd till en trend genom årtiondena genom filmer och TV-serier där stjärnor och skådespelare kan ses röka på ett så glamoröst sätt att man gärna vill vara likadan som dem.

Seven är enligt många en av de bästa filmer som nittiotalet alstrade och den behandlar ju ett ämne som ligger oss varmt om hjärtat: Dödssynderna.
Bara ordet ”dödssynder” skickar en kall kår eller två längs ryggraden, men faktum är att det kan vara ganska användbart att ha några riktlinjer kring vad man ska akta sig för. Lust är väl en skaplig synd så länge det inte går för långt, högmod ska man istället absolut akta sig för så att man får behålla sina vänner, och frosseri är väl lite otrevligt oavsett vad frossandet består av. Vrede kan möjligen vara den mest destruktiva dödssynden, eftersom att den kan vara förknippad med våld, och avund är lite längs samma linje. Lättja är återigen mer harmlöst, medan avund är luriga saker som man inte vill laborera med.
Kort och gott – håll er borta från dödssynderna, oavsett om ni är katoliker eller ej. Det slutar aldrig bra – se bara på Seven.

I vissa kretsar och till och med religioner betraktas det som en synd att låna pengar. Av någon anledning har det som lånar ut pengar setts som skurkar och de som behöver ett lån har setts som mindre värda människor. Så hur har det blivit på detta sättet? Den populära pjäsen Köpmannen i Venedig av William Shakespeare som skrev så tidigt som 1590 har onekligen gett långivaren ett ont ansikte men varför skulle det vara en synd att låna lite pengar?

Att låna pengar kommer antagligen vara nödvändigt för de allra flesta människor under någon period av livet så betyder det att vi alla är syndare? En teori till att vissa samhällen ser att låna pengar skulle vara något ont skulle kunna vara att det ”stör ordningen” på samma sätt som spel om pengar eller andra sysselsättningar där människors ekonomi kan påverkas.

Men oavsett om samhället ser låntagaren som en syndare eller inte så kommer behovet av att låna pengar alltid att finnas. Det kanske är just det som gör att låna pengar kan kvalificera sig som en klassiskt synd. För om det inte finns ett grundläggande behov skulle det ju inte vara några problem att vara ett helgon.